Ojämna matcher i jämn serie

Allsvenskan fortsätter att vara rekordjämn. Helgens tre matcher tillhör de mer ojämna som spelats. MFF körde över AIK, Hammarby snurrade bort BP och Kalmar lekte med Djurgården. Helt logiskt egentligen, allt enligt detta års tema. Nästan ingen vinner två matcher i rad och nästan ingen förlorar två matcher i rad. MFF, HIF och KFF förlorade alla i förra omgången, DIF och AIK vann. De enda som håller trenden är BP, men det hade de nog helst sluppit. Spännande match mellan Hammarby och MFF nästa omgång. Kryssläge, kanske?

Kalmar vann visserligen bara med 1-0 efter ett straffmål, men hade det inte varit för Pa Dembo Tourray i djurgårdsmålet hade nog även den matchen slutat 4-0 till hemmalaget. Brassarna var briljanta och försvaret stabilt. Dessutom var Djurgården väldigt bleka, sånär som på några bra individuella prestationer av Matias Jonsson, Mattias Concha och nämnde Tourray. Däremot kan nog straffen som avgjorde ifrågasättas. Patrik Rosengren gjorde det klassiska att helt enkelt vika upp sina ben och föll följdaktligen. Utvisningen på Komac var hård efter en tillsynes ren tackling. Trots detta var resultatet som sagt klart i underkant.

Paul Lindholm (ass tränare DIF) gjorde en knivskarp analys av straffsituationen då han sa ungefär såhär: "Det är en situation där domaren kan välja att blåsa eller att inte blåsa, ser det ut som på bilderna." Nähä...

Sveriges chanser ökar utan Zlatan

Idag rapporterar flera medier om att Zlatan måste opereras och riskerar att missa EM-kvalmatcherna mot Danmark och Island. Flera av tidningarna kör sina vanliga krigsrubriker. Chock-besked verkar vara ordet för dagen.

För landslagets fortsatta framgång i EM-kvalet behöver beskedet inte vara särskilt negativt. Det senaste året har landslaget spelar nio tävlingsmatcher. Dessa har resulterat i totalt 17 poäng och 12 gjorda mål. Delar man upp matcherna efter de matcher där Zlatan varit med så finner man att på dessa fem matcher har landslaget bara tagit sju poäng och gjort ynka tre mål. Då har jag räknat de matcher där Zlatan spelade från start. I trepoängaren mot Paraguay klev Zlatan av i halvtid och var inte inne på Ljungbergs nickmål i 89:e minuten. Utan Zlatan har man fått 10 poäng på fyra matcher och spottat in nio mål.

Zlatan är en grymt bra fotbollsspelare i sina bästa stunder. Tyvärr är de stunderna betydligt fler i Inter än i blågult. Tror man måste fundera på vad som är problemet när en del av våra stjärnor match efter match presterar på en helt annan nivå i klubblaget än i landslaget. Helt klart är i alla fall att Zlatan sällan gör sina bästa matcher i Lagerbäcks landslag.

Allsvenska inledningen allt jämnare

Allsvenskan tycks bli allt jämnare. Efter Djurgårdens seger över Halmstad igår står det nu klart att inget lag kommer att ha full pott efter de två första omgångarna. Endast AIK riskerar att vara nollpoängare efter två omgångar sedan även Helsingborg tagit sin första seger.

Säsongerna 2002 och 2003 hade två lag sex poäng efter två omgångar, 2004 och 2005 var det ett lag som vann de två första matcherna. Förra året, liksom detta år, har inget lag full poäng efter två omgångar. En allt jämnare inledning av allsvenskan alltså. Eller kanske är det lagen som är väldigt ojämna från match till match.

Trots detta tycks betydelsen av de första omgångarna förstoras alltmer i media. Djurgården fick en "mardrömsstart" med "chockförlust" mot BP, men efter gårdagens seger uppmanas vi "Räkna aldrig bort Djurgården".

Expressens Mats Olsson skrev efter BP-matchen "Däremot blev jag uppriktigt skakad över hur viljelöst, meningslöst och kraftlöst Djurgården var." Efter gårdagens 2-0 mot HBK skriver han "Djurgården kan vara på väg mot oövervinneligheten."

Det svänger fort i fotboll. Särskilt i media.

Livsmedel blir allt farligare...

Jari Litmanen har gjort det till en konst att få skador på konstiga sätt. Nu senast har han trillat i en trappa när han hämtade mjölk. Förra säsongen lyckades hans sportchef Hasse Borg pricka honom i ögat med en kapsyl från en läskflaska. 2001 skar Karl Corneliusson av ett par senor i tummen när han skulle skära gurka och blev konvalescent i över en månad.

Mat och fotbollsspelare är en farlig kombination...

Brommapojkarna säkrar nytt kontrakt?

Efter gårdagens 2-2 mot Kalmar är Brommapojkarna klart för Allsvenskan 2008. OK, det kanske är att gå händelserna i förväg något, men statistiken talar i all fall för BP.

Av de 14 lag som åkt ur Allsvenskan de senaste sex åren (direkt eller via kval) har inget haft mer än 3 poäng efter de två första omgångarna. Två omgångar är inte mycket, men en bra start ska aldrig underskattas. De senaste fyra åren har endast två lag hamnat på tabellens undre halva efter en sådan start (minst 4 poäng på två matcher). Det var Landskrona 2003 och Örgryte 2004.

Med statstik kan man ju som bekant bevisa i princip vadsomhelst, men det är ändå rätt intressanta siffror kan jag tycka.

Afonsos målsnitt i Holland slår det mesta

Idag stänkte Afonso Alves in ytterligare tre mål för Heerenveen i bortasegern (1-3) mot Willem II. Han är nu uppe i lysande 29 mål på 29 matcher. Frågan är bara var han spelar nästa säsong och om han t o m kan få chansen i Brasiliens landslag. Guldskon som Europas målfarligaste spelare är inte långt borta.

För att sätta Afonsos säsong i lite perspektiv kan man kika på andra spelare som haft stor framgång i holländska Eredivisie.

Ruud van Nistelrooy gjorde 62 mål på 67 matcher i PSV från 1998-2001.

Ronaldo nätade 42 gånger på 46 matcher mellan 1994-1996 i PSV.

Romario (snart 1000-målsskytt) spelade 109 matcher för ovannämnda klubb och lyckades pricka in 98 mål 1988-1992.

Längre tillbaka i historien hittar vi Marco van Basten med 128 mål i sina 133 matcher och Johan Cruijff med 190 mål på 229 matcher, båda för Ajax.

Nu är Afonso något äldre (26) än flera av dessa spelare var under sina glansdagar i holländska ligan (Ronaldo var t ex 20 när han lämnade PSV för Barcelona) men Afonsos målsnitt är ju onekligen rätt imponerande även i jämförelse med en del av de riktigt stora namnen. Dessutom har ju anfallare ofta sin bästa period runt 30 år så nog kan Afonso locka rätt många storklubbar att öppna plånboken till sommaren.

Återstår att se om Afonso lyckas hålla uppe snittet på ett mål per match, var han återfinns nästa säsong och vad han säljs för (särkilt intressant för MFF som har rätt till 15 procent av övergångssumman). MFF kan nog få nästan lika mycket på sina 15 procent när Heerenveen säljer Afonso som de fick när de själva sålde honom dit.

Slutligen tror jag det är väldigt viktigt för svenska lags möjligheter att locka till sig lovande utländska spelare att det visar sig att vägen via Sverige faktiskt kan leda riktigt, riktigt långt.

Hur man blir stjärna...

Det är många som tror att det är svårt att ta steget från att vara talang till att bli stjärna. Att det krävs många år av hårt slit. Struntprat. Det är ju bara att bli skadad i sin debutmatch.

Sportbladets rubriksättare slår till igen. Hammarbys vänsterback Emil Johansson (ny för säsongen från Degerfors IF som gjorde en bra debut mot Trelleborg) råkade ut för en otrevlig kollission med TFF-backen Dennis Mellander och skadade nacken. Sportbladets rubrik blir givetvis "Bajenstjärnan förd till sjukhus".

I Sportbladets stora Allsvenskan-bilaga från början av april presenteras Emil Johansson såhär: "Ung lovande vänsterback som Tony Gustafsson plockat med sig från Degerfors. Oprövad i allsvenskan, men kan få speltid redan i år." Han får ett plus i Sportbladets bedömning. Tänk att den killen på bara ett par veckor gått och blivit stjärna. Bajen måste vara grymt bra på talangutveckling.

Andra kända sätt att bli stjärn-förklarad av media är att slåss på krogen eller köra rattfull.

Inte lätt att vara Jeffrey Aybunn... förlåt, Aubynn

Först kontraktsbråk med Hammarby och sista val för tränare Tony G. Sedan får han inte vara med på lagbilden (OK han var visst sjuk sägs det). Igår kom ytterligare ett slag i magen på "Jeff". Hans klubb vet inte ens vad han heter! När Erkan Zengin igår byttes ut mot Jeffrey var det en väldigt märkligt stavning på tröja nr 21. Aybunn. Vem fan är Aybunn?